Det går långsamt fram med mitt arbete just nu. Detta för att jag sitter med i princip hela förra terminens kursuppgifter, samt alla extra restuppgifter för missad närvaro. Förra terminen var jag sjuk, med diagnosen som brukar kallas "gått in i väggen". Fast nu är jag tillbaks efter drygt 4 månaders sjukskrivning och plöjer igenom uppgifterna så jag ska få fortsätta lärarprogrammet, så kniven vid strupen.
Måste säga att trots att det är extremt jobbigt att sitta med en hel termins arbete (som ska vara klart på 2-3 veckor!) så är det ganska kul att grotta in sig i Lgr11 och kurslitteratur. Analyserar mitt eget lärande och skolgång, kommer fram till hur mycket jag uppskattar min Montessoribakgrund. Jag gick i Montessori från dagis till och med årskurs 6, och detta har format både mig och min inställning till lärande mer än jag någonsin anat tidigare. Läser Maria Montessori - Anteckningar ur ett liv av Kerstin Signert för att få ett annat perspektiv än min personliga upplevelse av pedagogiken. Tänker att jag vill använda mig av detta på nått sätt i mitt gestaltningsarbete.
En annan sak jag inser här i min superpluggperiod är att jag egentligen aldrig tidigare behövt anstränga mig för att göra annat än segla igenom skolan, fram tills att jag började på BVK och nu med alla restuppgifter. När jag gick Montessori tyckte jag om skolan och kände att den utvecklade mig. Efter det har jag mest behövt dyka upp för att få bra betyg, detta blev för mig föga inspirerande eller utvecklande. Vad var det som hände? Jag tror knappast att det bara var den pedagogiska förändringen eller allt som har tonåren till, min slutsats (kanske?) är att det snarare var den allmänna synen på mig som elev. Alltså, att jag som elev blev en del i en massa snarare än en individ. Att tiden, intressen, förmågan och/eller kunskapen inte fanns där att inspirera. Denna tanke känns på nått sätt viktig att ta med mig i mitt fortsatta arbete.
Ja, som ni märker är det just nu en massa didaktiskt funderande. Fast det känns som mitt arbete har en tydlig riktning, även om jag inte alls vet vart det kommer ta mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar